Det närmar sig med stormkliv

Ännu en lärorik dag har gått förbi, saker har blivit utförda och man har kommit ett steg närmare det fruktansvärda, det som gör att jag just nu bara för en panikkänsla som kryper ändå från tårna bak och upp mot ryggraden. Det jag pratar om är att bli vuxen på riktigt. Att ta ansvar över sin egen framtid, planera om vad jag egentligen vill göra med mitt liv. Ska ta stora beslut som vad jag ska göra efter gymnasiet och var jag ska ta vägen.
Ett sådant beslut som man redan gjort och redan det valet tyckte man att hela livet skulle baseras på. Kan nu såhär i efterhand pusta ut och andas för att jag valde rätt.
Men nu då? var ska jag ta vägen? De är verkligen på allvar som man nu snart ska blir utknuffad ur fågelboet.
Ni kanske tycker jag överdriver genom att skriva på det här sättet då det till och med är länge innan jag ens tar studenten. Men inte för mig jag har panik och är i chocktillstånd då jag nästan hör att alla andra nästan planerat vad dom ska göra, var dom ska ta vägen..då jag står kvar och grubblar.

Som sagt det närmar sig med stormkliv eller ska jag säga sjumilakliv?