Att börja skriva varje inlägg på ett spännande och intressant sätt borde jag verkligen försöka bättre mig på. Men nu känns det inte som om jag har skrivit i bloggen på evigheter trots att det inte var överdrivet länge sedan. Vet inte varför jag skriver nu heller utan det känns bara som ett tvång att jag skriver det här inlägget. Vilket leder vidare till att det kommer kännas ännu sämre då jag publicerar ett inlägg som är totalt ointressant.
Det var första skoldagen idag i alla fall. Första skoldagen efter ett lov. Bara att det nu inte känns som om jag varit borta från skolan i två veckor. Utan det känns bara som om det gått en vanlig helg. Skolan känns som ett riktigt helvete för tillfället. Eller det har den gjort ett tag också. Men jag vet att jag har mig själv att skylla för det.
Att jag totalt struntat i att göra uppgifterna jag hade under lovet. Ett ärligt försök gjorde jag till det. Bara att det var en block i min hjärna som fortfarande sitter kvar. Jag bara satt ner och stirrade in i dataskärmen. Försökte då skriva dikten vi har i svenska men de gick inge vidare heller.
Dikter är nog inte grejen för mig. Visst jag älskar att läsa dikter, jag är facinerad av dom som kan skriva dem. På ett bra och inlevelserikt sätt. Känns som om jag bara vill ge upp skolan för tillfället. Lovet hjälpte kanske lite, men inte tillräckligt!
Sedan har jag och Jannie redan börjat planera för våran 18-års fest som vi tänkte slå samman. Vi har redan börjat bjuda folk vi vill ha dit. För att vara ute i god tid! det skadar ju inte. Trots att det är ett tag kvar, men det går nog fortare än man tror.
Lirik Lagu Jangan Pernah Setia
10 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar